Många gamla kajer ser fina ut ovanifrån, samtidigt som fyllnadsmassorna under dem sakta spolas bort. När någon väl upptäcker det kan det finnas ett flera meter långt hålrum under kajdäcket, och området tvingas spärras av.
Det vanliga antagandet är att den enda lösningen är att bygga om kajen helt. Ofta är det inte så. I många fall kan tomrummet fyllas och de omkringliggande massorna förstärkas ovanifrån via små borrhål, samtidigt som konstruktionen står kvar. Det här inlägget förklarar hur problemet uppstår, hur vi tar oss an det och vad vi ärligt berättar för hamnförvaltare innan de fattar ett beslut.
Många kajer som byggdes på 1970- och 80-talen följer samma mönster. En spontvägg av stål utgör fronten mot havet. Bakom sponten vilar ett betongdäck på en fyllning av sand eller grus, ofta även det grundlagt på pålar.
Den svaga punkten är stålet. Decennier av saltvatten, vågor och skiftande vattenstånd minskar godstjockleken, och till slut uppstår genomrostning (hål). Det är då problemen börjar:
Vatten pressas in och ut genom hålen i takt med att havsnivån stiger och sjunker.
Varje gång vattnet strömmar ut spolas lite av finmaterialet med.
Fyllningen direkt bakom spontväggen spolas ur först, vilket gör att hålrummet oftast är djupast närmast sponten och grundare längre in mot land.
Betongdäcket överbryggar hålet, vilket gör att ytan kan se helt intakt ut i flera år.
De första synliga tecknen är ofta små: en sättning i asfalten, en spricka längs en fog eller en inspektionslucka som inte längre ligger plant. Under ytan kan hålrummet redan vara en eller två meter djupt.
När problemet väl har upptäckts ställs ägarna oftast i valet mellan tre alternativ:
Återuppbygga kajen. Det löser allt, men är ett omfattande investeringsprojekt. Det tar år att planera och finansiera, och kajplatsen måste tas ur drift under tiden.
Schakta ur och återfylla. Det innebär att man måste bila bort betongdäcket, schakta intill en försvagad spont och arbeta runt de ledningar som går genom konstruktionen. Det är långsamt, störande för verksamheten, och att utföra schaktarbeten intill en korroderad spont innebär stora arbetsmiljörisker.
Injektera cementbruk. Det kan fungera, men betongbruk är tungt, härdar långsamt och spolas lätt bort av rörligt vatten innan det har brunnit (stelnat).
Det finns ofta ett stort glapp mellan att inte göra någonting alls och att lägga enorma summor på en komplett ombyggnation. Det är i det glappet som injektering fungerar bäst: det säkrar konstruktionen och köper anläggningen flera användbara år medan den långsiktiga planen tas fram.
Vår metod bygger på injektering med geopolymerer. Vi borrar små hål genom kajdäcket, driver ner tunna rör till bestämda djup och injekterar ett material som tränger in i det tomma utrymmet och de omkringliggande uppluckrade massorna. Det expanderar när det reagerar, fyller de hålrum det når och härdar till en fast struktur inom några minuter. Den snabbheten är avgörande intill havet – materialet härdar innan det strömmande vattnet hinner skölja bort det.
På en kaj följer arbetet vanligtvis dessa steg:
Kartlägg de faktiska förhållandena. Innan vi lämnar ett seriöst prisförslag mäter vi hålrummets omfattning med markradar och geoteknisk sondering. Beställarens bästa uppskattning är en startpunkt, inte ett projekteringsunderlag.
Etablera ett borrmönster. Injekteringspunkterna placeras i rader parallellt med sponten, vanligtvis med cirka en meters avstånd. Injekteringsdjupet ökar ju närmare sponten raden är placerad, eftersom hålrummet oftast är djupast där.
Arbeta från landsidan mot havet. Vi behandlar de inre raderna först och avslutar mot spontväggen. På så sätt har varje rad fast mark bakom sig, och vi trycker inte lösa massor ut mot sponten.
Injektera nedifrån och upp. Vid varje punkt behandlar vi den djupaste nivån först och drar successivt upp röret, så att varje skikt byggs ovanpå ett som redan har härdat.
Kontinuerlig övervakning av sponten. Mätpunkter på sponten och däcket läses av under hela arbetets gång. Om något rör sig utöver överenskomna gränsvärden för deformation avbryter vi och justerar metoden.
Att fylla ett hålrum under en grundplatta till ett hus och att göra detsamma bakom en kajspont är inte samma sak. Det här är de geotekniska faktorerna vi planerar utifrån:
Sponten är redan försvagad. Expanderande material skapar ett tryck. Intill bärkraftig mark är det gynnsamt, men intill tunn, korroderad stålspont måste trycket kontrolleras extremt noggrant. Vi använder låga tryck och små mängder material per nivå nära fronten, och vi övervakar hela förloppet.
Hålen fungerar åt båda hållen. Vattnet kom in genom dem, och injekterat material kan ta sig ut samma väg. Det leder till onödigt materialsvinn och är inget man vill ha ut i hamnbassängen. Vi styr injekteringsföljden för att tidigt täta zonen närmast sponten och håller kontinuerlig uppsikt över vattenlinjen.
Utrymmet är begränsat. Kajer har ofta ledningskanaler, rörstråk eller kulvertar längs kanten. Att arbeta i dessa kan innebära låg takhöjd, arbetsmiljöregler för slutna utrymmen och strikta tillståndskrav kring driftsatta ledningar.
Väder och vattenstånd spelar roll. Materialet uppför sig annorlunda i massor som är nära fryspunkten. Stigande och sjunkande havsnivåer förändrar hur mycket vatten som rör sig genom fyllningen en given dag.
Hamnar är verksamheter i drift. Säkerhetsregler, fordonstrafik och fartygsrörelser påverkar alla när och hur arbetslaget kan utföra sitt arbete.
Vi är hellre tydliga med detta i förväg än att en anläggningsägare upptäcker det senare.
Vad injektering gör bra: Det fyller hålrummet, konsoliderar de uppluckrade massorna runt omkring och återställer bärigheten för kajdäcket. Rätt utfört kan metoden förvandla ett avspärrat riskområde till en fullt fungerande yta på några veckor i stället för år – till en bråkdel av kostnaden för en ombyggnation.
Vad det inte gör: Det reparerar inte det korroderade stålet. Sponten är fortfarande samma spont, och dess kvarvarande livslängd sätter fortfarande ramen för den långsiktiga underhållsplanen. Injekteringen behandlar symptomen och följdverkningarna av skadan, inte själva grundskadan.
Det är därför vi alltid kommer överens om mätbara resultat innan vi startar, snarare än att ge omöjliga löften om hur många år till konstruktionen kommer att hålla. Ett lyckat resultat ser ut så här:
Hålrummet är fyllt, vilket bekräftas av en uppföljande georadarundersökning.
Massorna har en mätbart högre densitet och bärighet än före behandlingen.
Spontens rörelser höll sig inom överenskomna gränsvärden under hela arbetet.
För de flesta hamnförvaltare är det exakt vad de behöver: en säker, fullt fungerande kaj och tid att i lugn och ro planera nästa steg.
Små indikationer på ytan längs en kajkonstruktion är värda att undersöka i ett tidigt skede. En undersökning går snabbt och kostar en bråkdel jämfört med en reparation, och den klargör hur omfattande problemet faktiskt är innan diskussioner om en ombyggnation ens behöver inledas.
Om du förvaltar en hamn, kaj eller marin anläggning och vill ha ett andra utlåtande, ta kontakt med oss. Vi börjar med att mäta vad som faktiskt döljer sig under däcket.